*Sofia 26 år*

*Sofia 26 år*

Hej!

Jag skulle vilja berätta om när jag vart mobbad! Det började redan när jag gick mellanstadiet det var viskningar och prat bakom ryggen! Sen fortsatte det och blev bara värre när jag började 7an, då blev det bara värre! Dagligen fick jag höra hur värdelös jag var, hur ful jag var, hur äcklig jag var, de frågade mycket jag tog i timmen, jävla glasögon orm, kastade suddgummi på mig, knuffade omkull mig osv! T.o.m vissa av lärarna mobbade mig, de gav IG trots att jag klarade det, även de tyckte jag värdelös osv! Så var hela högstadiet! Sen skulle jag börja gymnasiet, trodde det skulle bli frid! Men ack så fel jag hade! Jag hann gå ca 1 månad innan de började hacka på mig! Då fick jag höra hur de skulle ha mig till slav, blev hotad med kniv, blev kallad ful och äcklig, jävla hora var även ett vanligt jag fick höra! men jag fick även höra att Jag borde inte finnas osv! Jag visste att lärarna såg och hörde men enligt dom så var inget konstigt som pågick! att det bara var jag som överdrev lite. Jag gick kuratorn i hopp om att få hjälp, men det kunde jag glömma! Där fick jag istället höra vad mycket fel jag har gjort, att hon inte kunde sitta och tycka synd om mig, det var inte deras fel utan mitt osv! Efter 1.5 år på gymnasiet så orkade jag inget mer! Då hade jag skurit mig, planerar självmord osv! Men antingen var jag jävligt svag som inte orkade ta självmord eller kanske var jag stark! Nu idag är jag 26 år, har barn och familj! Jag lever som vanligt men denna mobbning har satt djupa spår! Har svårt att lita på människor, tycker det jobbigt att börja på nåt nytt ställe osv! Jag vet idag att jag inte var så värdelös som de sa, det var de som var/är avundsjuka på för att jag var starkare än dom! Jag har gått hos bup och olika psykologer och kuratorer, även min familj har stöttat mig! hade det inte varit för min familj då har jag inte suttit här idag! Ni som blir Mobbad, ta hjälp, prata med nån, ni ska veta det är inget fel på er! Med vänlig hälsning, Sofia.