Jag vill berätta om min tid som mobbad

Här är min historia! Jag vill vara anonym (fia) och jag är 17 år!

Jag vill berätta om min tid som mobbad och vilka konsekvenser det fick för mig..

Jag föddes utomlands, i USA där jag bodde med min mamma min pappa och min lilla syster som är 1 år yngre än mig.

Mamma och pappa skilde sig när jag var 5 år och det var då vi flyttade till Sverige, vi kom hit med mamma och började på förskolan här.

Allt var helt underbart!

Fram till 5.e klass, då jag började få höra kommentarer angående min vikt pga att jag vägde mest i klassen.

Ingen ville vara med mig för jag var så fet och äcklig..

När jag berättade för mamma så trodde hon inte på mig utan hon trodde jag bara hittade på.

När sommarlovet kom blev jag lättad, glad, och lycklig, för jag orkade inte med alla ord och blickar ifrån min klass.

Men sommaren blev inte den sommaren jag ville ha...

Under sommaren träffade mamma en ny kille.. Inget fel på honom tyckte hon, men det visade sig att han var alkoholist och narkoman.

Han var inte fysisk emot mig och min syster i början, utan det dröjde ett tag.

När 6.an började så hoppades jag på att allt ifrån 5.an blåst över..

Men jag hade fel.. när 6.an började var allt värre....

Det var värre ord, värre blickar och till och med slag och sparkar, dom kastade saker på mig.

Jag minns speciellt en gång då vi skulle upp till matsalen, innan matsals dörren fanns det en trappa på 4-5 trappsteg av betong, en kille i min klass drog tag i min jacka och slängde ner mig ifrån den trappan, när jag låg med blödande näsa och läpp på marken säger han '' Du din feta gris behöver fan inte mat!!!''

Runt om kring stod alla andra barnen och skrattade åt mig..

Jag år inget på hela den dagen sen, efter den gången slutade jag äta och började träna... 12 år gammal började jag kräkas upp maten jag svalde, 12 år gammal började jag skära mig, 12 år gammal blev jag misshandlad dagligen av min klass och även av mamma och hennes pojkvän i hemmet då dom var höga eller påverkade av alkohol, vilket dom var varje dag.

Men jag överlevde 6.an också och skulle börja 7.an och i samma veva så flyttade mamma och hennes pojkvän till en annan kommun, så jag och min syster flyttade skolor, när 7.an började hoppades jag på ett liv utan mobbningen... Men det var ju fel av mig..

När jag började 7.an var jag osäker på mig själv och jag hade svårt att skaffa nya vänner eftersom jag blivit mobbad tidigare..

Och då blev jag mobbad för det..

För att jag inte hade några vänner, folk kallade mig miffo, emo,fetto,hora,slampa,bitch, kuksugare, fnask, mongo...

Och jag hörde ofta '' Gå och häng dig!'', '' Så äcklig och ful! Du borde begå självmord!'', '' Snälla gör alla en tjänst... gå och häng dig!!''

Flera gånger under min 7.an var jag nära på att ta livet av mig, jag hade skrivit självmordsbrev, och jag gjorde snaror, samtidigt som jag skar upp armarna med knivar, rakblad, skruvar, glasbitar... Allt..

När jag började 8.an så hände inte så särskilt mycket nytt... Utan det var som det brukade, psykisk och fysisk misshandel både i skolan och i hemmet.

Sommaren mellan 8.an och 9.an så flydde jag till min Pappa i USA med min syster.

Då såg pappa hur jävla smal jag hade blivit och tvingade mig till sjukhuset.

Den 12 Juli 2011 15 år gammal får jag en grad 3 i Anorexia.

När nian började blev det ju mycket möten hos olika matexperter och sånt, så då blev jag en skolkare, och eftersom jag inte fick vara med på idrotten så blev jag ju skolkare.

Den 3/2-12 är jag påväg hem vid ca 22 tiden ifrån min bästa vän som hade pratat med mig om en viktig sak.

Det var då som jag stötte på min mammas pojkvän.. Full som vanligt.

Han sa åt mig att hoppa in i bilen, han var jätte arg för att jag varit ute så sent på en skolkväll.

Han sa till mig att jag skulle få sota för det..

När vi kom hem så sa han till mig att gå upp och lägga mig... 15 minuter senare kommer han in, han hoppar på mig och försöker våldta mig..

Men min syster som låg i rummet brevid hörde mina skrik och sprang in till mitt rum och slet bort honom.

Sen drog vi på oss skorna och flydde från hemmet. Vi flydde hem till min pojkvän.

Han sa till oss att vi var tvungna att anmäla detta nu, för att det hade gått så långt.

Mammas pojkvän hade vid ett flertal tillfällen antastat både mig och min syster.

Dagen efter följde min pojkvän och hans mamma med oss till SOC där vi fick berätta allt om det som hände hemma och att det pågått sen 12 års ålder.

Dom placerade ut oss på ett fosterhem i en annan kommun, vi hölls hemliga ifrån mamma och hennes pojkvän eftersom polisen blivit inblandad.

Men en dag så kom mamma och hennes pojkvän till den kommun där jag och min syster hölls gömda av en slump.

Vi stötte på dom på stan, senare den kvällen ringde jag upp SOC och sa vad som hänt, vi blev förflyttade, men där var det ett av barnen som bodde som för sa sig och berättade för mamma vart vi fanns, sen flyttade vi till våra kusiner och bodde där i några månader tills det blev för farligt..

Hela våren i 9.an var vi på flykt.

Men när sommarlovet började så gick SOC med på att vi flyttade till Pappa, så nu bor jag och min Syster i Los Angeles hos Pappa, hans nya fru och våran lilla syster,

Både jag och min syster har ett intresse för djur och hos mamma fick vi inga... Oavsett hur mycket vi tjatade, men nu, hos pappa så har jag äntligen åter förenats med min 16 åriga hingst Texas som jag varit åtskild från i 5 år.

Jag fick tillbaka min hund Bullet!

Samma sommar som jag flyttade till Pappa i USA så fälldes Mamma och hennes pojkvän i tingsrätten och hovrätten till 14 års fängelse och besöksförbud emot mig och min syster..

När jag började gymnasiet i USA så var allt ett himmelrike, jag hade nyligen ett individuellt val i skolan, där jag bestämde mig för att berätta för barn i åldern 11-16 om min historia om ett liv i helvetet.

Jag åkte runt på 3-4 olika skolor i USA och föreläste och efteråt fick jag precis den reaktionen jag ville få, det var tårögda om inte gråtandes barn som kom fram och gav mig kramar och sa '' You're a strong person!''

Nu lägger jag ner hela min själ på att försöka göra livet bättre för folk som blir mobbade, så jag och min syster har startat en cirkel i stad dit barn från hela staden kommer och berättar om sina liv. Vi kan sitta i allt från 30 minuter till 3 timmar och försöka komma fram till en lösning för dessa barn.

För jag har levt i helvetet... i 4 år av mitt liv, och det är en plats dit INGEN ska komma!!

Kram på er!!