Mobbning va min vardag!

Mobbning va min vardag! Allting började när jag va liten min mamma va en alkoholist och pappa satt i fängelse när jag föddes och socialen valde att jag skulle bli adopterad till en ny familj som skulle va stabil för mig. När dom i klassen fick veta att jag va adopterad så började dom säga saker som att jag va en alkoholist som min mamma men jag orkade inte bry mig för jag visste att mamma hade gjort fel. Jag pratade inte med min adoptiv mamma om de som hade hänt för att jag va inte ledsen över det ordet.. Dagen efter så fick jag höra samma sak igen flera gånger på förmiddagsrasten men orkade inte riktigt bry mig alls så på engelska lektionen så hörde jag hur alla i klassen började viska och titta på mig som att du är smutsig du borde inte vara här under lektionen så blev spänningen i klassen som tusan dom kasta papper och pennor när läraren inte såg. Efter att lektionen va slut så fick vi en kortare rast som kändes mycket längre än vanligt. En kille i klassen tog tag i mig och började slå på mig och spottade mig i ansiktet och allt jag hörde jävla alkis barn.. Lektionen började igen och allt blev värre när skolan va slut så kom min adoptiv mamma o hämta mig för att vi skulle handla kläder till skolan vilket jag inte ville skolan va hemsk tänkte jag och valde att visa mamma vad som hade hänt och hon valde ringa rektorn och säga vad som hade hänt men det togs inte alls på allvar och ju längre tiden gick desto värre blev mobbningen allt jag fick höra va att jag va värdelös, alkis barn, hora, ful och äcklig dom spottade på mig det blev min vardag varje dag i tre år! När jag bytte skola trodde jag någon stans att de skulle bli bra men nej allt skulle börja igen det ända som inte någon sa alkis barn vilket va skönt för att på den andra skolan så va de det som alla störde sig på mest.. När vi skulle ha höstlov så träffade jag en kille som va den som jag trodde att jag kunde lita på men efter ettpar dagar så våldtog han mig och jag va liv rädd för honom efter den händelsen jag vågade aldrig berätta för min adoptiv mamma.. Att han våldtog mig under en hel natt under 12 timmar sammanlagt. Jag kände hur mitt liv blev slaget i spillror. Ryktena spred sig på skolan om att jag hade frågat honom om vi skulle ha sex och i det här fallet så va det bara han och jag som visste vad han hade utsatt mig för under 12 timmar jag kände mig maktlös nu och som en hora.. När jag va 15 tre dagar innan min 16 års dag så blev jag knivskuren av killen som våldtog mig och mobbade mig då fick jag nog och på min 16 års dag så va jag trött på livet hade gråtit hela tisdags natten in på onsdags morgonen så jag gick till skolan helt slut av nattens gråtande och möts av en chock det hade kommit upp bilder på mig där det stod horan blir 16 år idag... På lunchen gick jag omedvetet till perrongen och ställde mig och vänta tills tåget skulle komma när tåget kom så gick jag till kanten och när jag va precis på väg ut över kanten kom en tjej som tog tag i mig och kramade om mig och tårarna började rinna för att jag hade fått hjälp av en främmande människa där jag helt omedvetet tänkt ta mitt liv.. Utan hennes snabba reaktionen hade jag inte levt idag och fortsatt kämpa för att hjälpa andra och mig själv.. Under flera år så va jag ett hat objekt på en blogg där man hängde ur mig jag fick kämpa i 7 år för att polisen skulle få den att försvinna jag va kränkt kände mig utpekad och intill död men den 1 maj så bestämde åklagaren att väcka åtal mot den som startade bloggen i dag ligger jag i den långa processen av rättegång och åtal då man har hittat massa punkter som man ska åtala på.. Idag kan jag le men det är svårt efter allt som jag har genom gått alla som känner att dom är svaga och nere på botten så vill jag ge er ett par ord som säger! Du är aldrig ensam i det jobbiga även om det känns som det så finns det någon som bryr sig och tänker på dig