12-årig flicka hängde sig efter nätmobbning

Tolvåriga Katie Webb mobbades på internet. Till slut orkade hon inte längre utan tog sitt eget liv.I går 08:37
EVESHAM. Katie Webb, 12, mobbades på internet för sin klädstil och sin frisyr. Till slut orkade hon inte längre. I onsdags hittades hon död i hennes familjs hem i Evesham, England. Bara tolv år gammal hade hon avslutat sitt eget liv.

Vänner till flickan säger till Daily Mail att hon drabbades av mobbarnas ilska eftersom att hon inte alltid hade rätt klädmärken.

I går inledde vänner till Katie en kampanj mot mobbning som snabbt fått fäste på Twitter och Facebook.

– Katie, du kommer att vara saknad i skolan och du kommer alltid att finnas med mig oavsett vad. Du var vår underhållare och vår vän. Vila i frid Katie, du kommer alltid att vara en ängel, skriver vännen Courtz Conway enligt Daily Mail.

Se några tweets om Katie nedan:

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/744689-12-arig-flicka-hangde-sig-efter-natmobbning

Björn 20 år

Jag skulle gärna vilja dela med mig utav min uppväxt.
Den har varit hård, som så många här kan relatera till.
Det började redan i förskolan, jag var 6år, retad, slagen, nya blåmärken varje dag..
Det var en hård uppväxt, jag har fortfarande svårt att prata om det,
men jag känner att jag kan öppna upp mig nu, världen ska få veta vad som pågår.
Flera dagar i veckan i 6års tid vart jag slagen, strypt, spottad på, sparkad, kallad för det ena och det andra.
Jag visste inte varför, jag accepterade det, jag vågade inget annat, jag var en ensam, rädd individ.

Mamma ringde ofta lärarna, dom hade långa samtal, det man fick höra mest var:
"Det är synd om den och den eleven, dom har det inte lika bra hemma som din son har".
Och jag tänker, ska det gå ut över mig? Ska jag behöva tåla så mycket skit för att dom får skit hemma?
Nej det ska jag inte, men jag gjorde det, i 6 år!
Det var inte försen i 6e klass som morsan hotade med att polisanmäla skolan som det hände nånting,
en halv termin kvar i mellanstadiet, sen skulle jag börja högstadiet och byta skola, jag levde ett normalt liv.
Mina klasskamrater fortsatte den sista terminen med glåpord och slag, men nu blev dom straffade för det, samtal med föräldrar etc. Jag fick en räddning tillslut, musiken, utan musiken hade jag troligtvis inte funnits nu.
Musiken fick ta emot mina känslor, jag skrev, skrev och skrev.
Och tack vare musiken så formades jag till den personen jag är idag.

Jag vill berätta om min tid som mobbad

Här är min historia! Jag vill vara anonym (fia) och jag är 17 år!

Jag vill berätta om min tid som mobbad och vilka konsekvenser det fick för mig..

Jag föddes utomlands, i USA där jag bodde med min mamma min pappa och min lilla syster som är 1 år yngre än mig.

Mamma och pappa skilde sig när jag var 5 år och det var då vi flyttade till Sverige, vi kom hit med mamma och började på förskolan här.

Allt var helt underbart!

Fram till 5.e klass, då jag började få höra kommentarer angående min vikt pga att jag vägde mest i klassen.

Ingen ville vara med mig för jag var så fet och äcklig..

När jag berättade för mamma så trodde hon inte på mig utan hon trodde jag bara hittade på.

När sommarlovet kom blev jag lättad, glad, och lycklig, för jag orkade inte med alla ord och blickar ifrån min klass.

Men sommaren blev inte den sommaren jag ville ha...

Under sommaren träffade mamma en ny kille.. Inget fel på honom tyckte hon, men det visade sig att han var alkoholist och narkoman.

Han var inte fysisk emot mig och min syster i början, utan det dröjde ett tag.

När 6.an började så hoppades jag på att allt ifrån 5.an blåst över..

Men jag hade fel.. när 6.an började var allt värre....

Det var värre ord, värre blickar och till och med slag och sparkar, dom kastade saker på mig.

Jag minns speciellt en gång då vi skulle upp till matsalen, innan matsals dörren fanns det en trappa på 4-5 trappsteg av betong, en kille i min klass drog tag i min jacka och slängde ner mig ifrån den trappan, när jag låg med blödande näsa och läpp på marken säger han '' Du din feta gris behöver fan inte mat!!!''

Runt om kring stod alla andra barnen och skrattade åt mig..

Jag år inget på hela den dagen sen, efter den gången slutade jag äta och började träna... 12 år gammal började jag kräkas upp maten jag svalde, 12 år gammal började jag skära mig, 12 år gammal blev jag misshandlad dagligen av min klass och även av mamma och hennes pojkvän i hemmet då dom var höga eller påverkade av alkohol, vilket dom var varje dag.

Men jag överlevde 6.an också och skulle börja 7.an och i samma veva så flyttade mamma och hennes pojkvän till en annan kommun, så jag och min syster flyttade skolor, när 7.an började hoppades jag på ett liv utan mobbningen... Men det var ju fel av mig..

När jag började 7.an var jag osäker på mig själv och jag hade svårt att skaffa nya vänner eftersom jag blivit mobbad tidigare..

Och då blev jag mobbad för det..

För att jag inte hade några vänner, folk kallade mig miffo, emo,fetto,hora,slampa,bitch, kuksugare, fnask, mongo...

Och jag hörde ofta '' Gå och häng dig!'', '' Så äcklig och ful! Du borde begå självmord!'', '' Snälla gör alla en tjänst... gå och häng dig!!''

Flera gånger under min 7.an var jag nära på att ta livet av mig, jag hade skrivit självmordsbrev, och jag gjorde snaror, samtidigt som jag skar upp armarna med knivar, rakblad, skruvar, glasbitar... Allt..

När jag började 8.an så hände inte så särskilt mycket nytt... Utan det var som det brukade, psykisk och fysisk misshandel både i skolan och i hemmet.

Sommaren mellan 8.an och 9.an så flydde jag till min Pappa i USA med min syster.

Då såg pappa hur jävla smal jag hade blivit och tvingade mig till sjukhuset.

Den 12 Juli 2011 15 år gammal får jag en grad 3 i Anorexia.

När nian började blev det ju mycket möten hos olika matexperter och sånt, så då blev jag en skolkare, och eftersom jag inte fick vara med på idrotten så blev jag ju skolkare.

Den 3/2-12 är jag påväg hem vid ca 22 tiden ifrån min bästa vän som hade pratat med mig om en viktig sak.

Det var då som jag stötte på min mammas pojkvän.. Full som vanligt.

Han sa åt mig att hoppa in i bilen, han var jätte arg för att jag varit ute så sent på en skolkväll.

Han sa till mig att jag skulle få sota för det..

När vi kom hem så sa han till mig att gå upp och lägga mig... 15 minuter senare kommer han in, han hoppar på mig och försöker våldta mig..

Men min syster som låg i rummet brevid hörde mina skrik och sprang in till mitt rum och slet bort honom.

Sen drog vi på oss skorna och flydde från hemmet. Vi flydde hem till min pojkvän.

Han sa till oss att vi var tvungna att anmäla detta nu, för att det hade gått så långt.

Mammas pojkvän hade vid ett flertal tillfällen antastat både mig och min syster.

Dagen efter följde min pojkvän och hans mamma med oss till SOC där vi fick berätta allt om det som hände hemma och att det pågått sen 12 års ålder.

Dom placerade ut oss på ett fosterhem i en annan kommun, vi hölls hemliga ifrån mamma och hennes pojkvän eftersom polisen blivit inblandad.

Men en dag så kom mamma och hennes pojkvän till den kommun där jag och min syster hölls gömda av en slump.

Vi stötte på dom på stan, senare den kvällen ringde jag upp SOC och sa vad som hänt, vi blev förflyttade, men där var det ett av barnen som bodde som för sa sig och berättade för mamma vart vi fanns, sen flyttade vi till våra kusiner och bodde där i några månader tills det blev för farligt..

Hela våren i 9.an var vi på flykt.

Men när sommarlovet började så gick SOC med på att vi flyttade till Pappa, så nu bor jag och min Syster i Los Angeles hos Pappa, hans nya fru och våran lilla syster,

Både jag och min syster har ett intresse för djur och hos mamma fick vi inga... Oavsett hur mycket vi tjatade, men nu, hos pappa så har jag äntligen åter förenats med min 16 åriga hingst Texas som jag varit åtskild från i 5 år.

Jag fick tillbaka min hund Bullet!

Samma sommar som jag flyttade till Pappa i USA så fälldes Mamma och hennes pojkvän i tingsrätten och hovrätten till 14 års fängelse och besöksförbud emot mig och min syster..

När jag började gymnasiet i USA så var allt ett himmelrike, jag hade nyligen ett individuellt val i skolan, där jag bestämde mig för att berätta för barn i åldern 11-16 om min historia om ett liv i helvetet.

Jag åkte runt på 3-4 olika skolor i USA och föreläste och efteråt fick jag precis den reaktionen jag ville få, det var tårögda om inte gråtandes barn som kom fram och gav mig kramar och sa '' You're a strong person!''

Nu lägger jag ner hela min själ på att försöka göra livet bättre för folk som blir mobbade, så jag och min syster har startat en cirkel i stad dit barn från hela staden kommer och berättar om sina liv. Vi kan sitta i allt från 30 minuter till 3 timmar och försöka komma fram till en lösning för dessa barn.

För jag har levt i helvetet... i 4 år av mitt liv, och det är en plats dit INGEN ska komma!!

Kram på er!!

Åsa *25 år*

Åsa *25 år*

allt började när min farfar dog när jag var 7 år.
hade börjat ettan och jag hade haft en bra start i skolan.
men när mamma fick samtalet ich berättade för mig så blev jag väldigt känslig ett tag och då upptäkte jag att jag igenkligen redan var mobbad.

jag flyttade i tvåan och det blev inte bättre i nya skolan det var bara elaka ord då men det kändes ändå.

böt till en ny skola i trean för att vi flyttade.
och jag trode det skulle bli bra för det var bra den första månaden sedan rasade det.

i denna skola och klass gick jag i, i 3 långa år.
det var bara ord tills i 5 då det började bli fysiskt och då gick skolan in lite lite grann.

jag hamnade efter i skolan och fick börja i en specialklass i 7an men det var då jag började kämpa emot mobbingen.

tjockis var det vanligaste ordet till mig i låg och mellan stadiet så när jag var 14 så vägde jag 54 och var 1.68 lång alltså nära till anorexi.

hamnade i ett gäng som jag trodde var mina vänner men så var det ju inte.

altså så kände jag mig inte mobbad under hägstadiet.

jag började gymnasiet och i två år gick jag på IV.. Men när jag fylde 18 började jag på pugramet kläder och mode en klass med bara tjejer, det började en kille oxå men han slutade.

jag var med i gemenskapen men jag var mobbad, de pratade bakom min rygg och tysnade när jag gick förbi men oftst fick jag vara med och ofta så narrade dom mig när jag var med.

från 18 år till min student som 20 åring så hade jag gått upp från 60 kg till över 100 kg men jag brydde mig inte för jag mådde så dåligt.

på min student så frös klassen ut mig jag fick inte vara med på några kort på frukosten men när vi sprungit ut så ville de att jag skulle åka med dom på flaket.
*Dumt nog* jag pekade finger åt dom och satte mig på en gigantisk mc och åkte runt på.

nu när jag ska fylla 25 år så har jag två bästa vänner, en man som älskar mig och 4 styvbarn som jag älskar över allt annat. alltså många sa ju att ingen skulle vilja gifta sig med mig för jag var ju så ful och äklig.
när jag slutade skolan så gick det ett år sedan så började jag gå ner i vikt och nu väger jag 74 kg och är 1.71 lång... jag är normal och jag har gift mig och jag har hela framtiden framför mig

*Sofia 26 år*

*Sofia 26 år*

Hej!

Jag skulle vilja berätta om när jag vart mobbad! Det började redan när jag gick mellanstadiet det var viskningar och prat bakom ryggen! Sen fortsatte det och blev bara värre när jag började 7an, då blev det bara värre! Dagligen fick jag höra hur värdelös jag var, hur ful jag var, hur äcklig jag var, de frågade mycket jag tog i timmen, jävla glasögon orm, kastade suddgummi på mig, knuffade omkull mig osv! T.o.m vissa av lärarna mobbade mig, de gav IG trots att jag klarade det, även de tyckte jag värdelös osv! Så var hela högstadiet! Sen skulle jag börja gymnasiet, trodde det skulle bli frid! Men ack så fel jag hade! Jag hann gå ca 1 månad innan de började hacka på mig! Då fick jag höra hur de skulle ha mig till slav, blev hotad med kniv, blev kallad ful och äcklig, jävla hora var även ett vanligt jag fick höra! men jag fick även höra att Jag borde inte finnas osv! Jag visste att lärarna såg och hörde men enligt dom så var inget konstigt som pågick! att det bara var jag som överdrev lite. Jag gick kuratorn i hopp om att få hjälp, men det kunde jag glömma! Där fick jag istället höra vad mycket fel jag har gjort, att hon inte kunde sitta och tycka synd om mig, det var inte deras fel utan mitt osv! Efter 1.5 år på gymnasiet så orkade jag inget mer! Då hade jag skurit mig, planerar självmord osv! Men antingen var jag jävligt svag som inte orkade ta självmord eller kanske var jag stark! Nu idag är jag 26 år, har barn och familj! Jag lever som vanligt men denna mobbning har satt djupa spår! Har svårt att lita på människor, tycker det jobbigt att börja på nåt nytt ställe osv! Jag vet idag att jag inte var så värdelös som de sa, det var de som var/är avundsjuka på för att jag var starkare än dom! Jag har gått hos bup och olika psykologer och kuratorer, även min familj har stöttat mig! hade det inte varit för min familj då har jag inte suttit här idag! Ni som blir Mobbad, ta hjälp, prata med nån, ni ska veta det är inget fel på er! Med vänlig hälsning, Sofia.

Mobbning va min vardag!

Mobbning va min vardag! Allting började när jag va liten min mamma va en alkoholist och pappa satt i fängelse när jag föddes och socialen valde att jag skulle bli adopterad till en ny familj som skulle va stabil för mig. När dom i klassen fick veta att jag va adopterad så började dom säga saker som att jag va en alkoholist som min mamma men jag orkade inte bry mig för jag visste att mamma hade gjort fel. Jag pratade inte med min adoptiv mamma om de som hade hänt för att jag va inte ledsen över det ordet.. Dagen efter så fick jag höra samma sak igen flera gånger på förmiddagsrasten men orkade inte riktigt bry mig alls så på engelska lektionen så hörde jag hur alla i klassen började viska och titta på mig som att du är smutsig du borde inte vara här under lektionen så blev spänningen i klassen som tusan dom kasta papper och pennor när läraren inte såg. Efter att lektionen va slut så fick vi en kortare rast som kändes mycket längre än vanligt. En kille i klassen tog tag i mig och började slå på mig och spottade mig i ansiktet och allt jag hörde jävla alkis barn.. Lektionen började igen och allt blev värre när skolan va slut så kom min adoptiv mamma o hämta mig för att vi skulle handla kläder till skolan vilket jag inte ville skolan va hemsk tänkte jag och valde att visa mamma vad som hade hänt och hon valde ringa rektorn och säga vad som hade hänt men det togs inte alls på allvar och ju längre tiden gick desto värre blev mobbningen allt jag fick höra va att jag va värdelös, alkis barn, hora, ful och äcklig dom spottade på mig det blev min vardag varje dag i tre år! När jag bytte skola trodde jag någon stans att de skulle bli bra men nej allt skulle börja igen det ända som inte någon sa alkis barn vilket va skönt för att på den andra skolan så va de det som alla störde sig på mest.. När vi skulle ha höstlov så träffade jag en kille som va den som jag trodde att jag kunde lita på men efter ettpar dagar så våldtog han mig och jag va liv rädd för honom efter den händelsen jag vågade aldrig berätta för min adoptiv mamma.. Att han våldtog mig under en hel natt under 12 timmar sammanlagt. Jag kände hur mitt liv blev slaget i spillror. Ryktena spred sig på skolan om att jag hade frågat honom om vi skulle ha sex och i det här fallet så va det bara han och jag som visste vad han hade utsatt mig för under 12 timmar jag kände mig maktlös nu och som en hora.. När jag va 15 tre dagar innan min 16 års dag så blev jag knivskuren av killen som våldtog mig och mobbade mig då fick jag nog och på min 16 års dag så va jag trött på livet hade gråtit hela tisdags natten in på onsdags morgonen så jag gick till skolan helt slut av nattens gråtande och möts av en chock det hade kommit upp bilder på mig där det stod horan blir 16 år idag... På lunchen gick jag omedvetet till perrongen och ställde mig och vänta tills tåget skulle komma när tåget kom så gick jag till kanten och när jag va precis på väg ut över kanten kom en tjej som tog tag i mig och kramade om mig och tårarna började rinna för att jag hade fått hjälp av en främmande människa där jag helt omedvetet tänkt ta mitt liv.. Utan hennes snabba reaktionen hade jag inte levt idag och fortsatt kämpa för att hjälpa andra och mig själv.. Under flera år så va jag ett hat objekt på en blogg där man hängde ur mig jag fick kämpa i 7 år för att polisen skulle få den att försvinna jag va kränkt kände mig utpekad och intill död men den 1 maj så bestämde åklagaren att väcka åtal mot den som startade bloggen i dag ligger jag i den långa processen av rättegång och åtal då man har hittat massa punkter som man ska åtala på.. Idag kan jag le men det är svårt efter allt som jag har genom gått alla som känner att dom är svaga och nere på botten så vill jag ge er ett par ord som säger! Du är aldrig ensam i det jobbiga även om det känns som det så finns det någon som bryr sig och tänker på dig

"Stäng ner din wall, hummusf*tta" – hataren hotar Facebookexperten

Facebookexperten Nina Jansdotter trakasseras dagligen av en person på Facebook vars yttersta mål är att få bort henne från just Facebook. Nu kan personen ha lyckats – och ingen kan göra någonting. "Det känns väldigt tråkigt", säger Jansdotter till Nyheter24. I fredags 12:14
STOCKHOLM. I december berättade karriärcoachen och Facebookexperten Nina Jansdotter om de återkommande trakasserier hon har utsatts för på Facebook.
Det började med ett en okänd person skickade en vänförfrågan.
– Jag har alltid haft högt i tak på min vägg i och med att jag skriver om Facebook och offentlighet. Jag är ju egentligen väldigt positivt inställd till sådana här kanaler, sa Nina Jansdotter till Resumé då.
Men det blev allt annat än positivt.
Personen i frågade laddade upp över 90 bajsbilder på hennes Facebookvägg och har sedan dess förföljt Jansdotter på sidan.
Bland annat har personen, som går under namnet "Alex Othmani", lagt upp en mängd stötande bilder och fejkade nakenbilder på Nina Jansdotter. Personen har dessutom startat konton i Nina Jansdotters namn och på så vis utgett sig för att vara hon samt kommunicerat med hennes vänner och bekanta.
"Njut din seger medan du får det, din Arabdynga", går det att läsa på en dagsfärsk skärmdump som Nyheter24 har tagit del av. Allt skrivet i Nina Jansdotters namn.
I ett annat inlägg, med en helt annan profil, utger sig "Alex Othmani" för att vara "magister i lingvistik" och "certifierad arabjävel".
Trakasserier och förföljelse som Nina emellertid inte är ensam om.
– Nej, det är ett tiotal kvinnor runt om i landet som har polisanmält den här personen. Vi vet inte om det är en man eller en kvinna men personen signerar sina bilder med namnet "Alex Othmani". Det är vad han säger att han heter men om någon har 700 falska profiler kanske man inte kan lita på honom, säger Jansdotter till Nyheter24.
Trakasserierna på Facebook har blivit en del av Nina Jansdotters vardag.
– Så fort jag öppnar upp Facebook så har han varit inne och skrivit. I dag har jag anmält fem-sex falska Nina Jansdotter-profiler, precis innan du ringde nu.


Läs mera http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/743891-hatarna-vann-over-facebookexperten

Någon fejkade 17-årige Simons efterlysning

En fejkad efterlysning på Facebook ledde till 20 000 delningar och att Simons familj fruktade för hans liv. "Framför allt känner jag mig kränkt, verkligen kränkt". torsdag 31/1 16:28

HÄSSLEHOLM.

"HAR NÅGON SETT VÅRAN SIMON? Tisdag kväll den 28/1 försvann vår son Simon spårlöst!"

Det meddelandet från en desperat fader vid namn Mats har nått hundratusentals svenskar på Facebook under dagen. Problemet är att efterlysningen är falsk. En eller flera personer har medvetet utgett sig för att vara Simons pappa för att trakassera 17-åringen på nätet.

En bluff som delades av över 20 000 svenskar och fick Simons vänner och släktingar att frukta för hans liv.

– Det känns ju hemskt, man blir rädd. Men framför allt känner jag mig kränkt, verkligen kränkt, berättar Simon för Nyheter24, och fortsätter:

– Jag fick reda på det i går kväll vid 20.00 när en kompis skrev "Är du bortsprungen? Din familj letar efter dig". Jag satt hemma och pluggade. Kompisen berättade att min pappa fått ett par tusen delningar på Facebook. Då förstod jag att något var på gång, min pappa heter inte ens Mats.

"Går med nerverna utanpå här"

Samtidigt som Simons telefon gick varm fick hans mamma Helena tiotals samtal från oroliga vänner och släktingar.

– Det första de sett när de loggat in på Facebook är ju att Simon är försvunnen. Det har varit jättejobbigt, jag går med nerverna utanpå här, säger Helena som tvingades gå hem från arbetet under dagen.

Efterlysningen lades upp på det fejkade Facebook-kontot under gårdagskvällen. På bara några timmar fick det över 10 000 delningar och polisen mottog flera polisanmälningar.

– Jag gick direkt in på min Facebook och skrev att efterlysningen var fejk, men efterlysningen växte ju mycket snabbare än det jag skrev, förklarar Simon.

http://nyheter24.se/nyheter/internet/737645-17-arige-simon-var-aldrig-forsvunnen-nagon-fejkade-efterlysningen

En 13-årig flicka

 

 

En 13-årig flicka ställde sig framför tåget i Kumla. Nu börjar fler och fler detaljer visa att hon länge haft problem med mobbare och hatkommentarer. En 15-åring misstänks för sexuellt ofredande, olaga hot eller olaga tvång.tisdag 12/3 07:55

KUMLA. Det är ett samhälle i chock sedan en 13-årig flicka tagit sitt liv. På fredagen ställde hon sig framför tåget, platsen fylls nu av blombuketter och ljus. Flickan hade nätmobbats en längre tid. I ett videoinlägg på Youtube berättar hon om plågoandarna.

"Så ful. Ta livet av dig", citerar hon ur en av kommentarerna och berättar sedan upprört om att vissa tycker det är en lättsam grej att slänga ur sig.

– Det handlar om liv och död, säger hon i klippet.

13-åringen ska dock ha försökt ta sitt liv två gånger tidigare. I ett inlägg på en bildbloggsida skriver hon om det och om att hon har svårt att sova på grund av panikångest.

Mobbades i Facebookgrupp

I en Facebookgrupp med få "gilla"-markeringar mobbades flickan med utgångspunkt i "The typical"-memet. Efter nyheten om hennes död har kommentarerna fyllts av personer som kräver att den eller de som ligger bakom sidan hängs ut. "Mördare!", skriver en person:

Enligt polisen ska det också ha förekommit någon slags uthängning eller hot om uthängning.

– Den här flickan har blivit filmad och fotograferad och bilderna har lagts ut på internet eller så har det hotats om att göra det, säger Mats Nylén, polisens presstalesman, till SVT.

Tänkbara brottsrubriceringar är sexuellt ofredande, olaga hot och olaga tvång. Enligt SVT är en 15-årig pojke misstänkt. Polisen överväger att gå ut med det alias han använt sig av på nätet för att se om fler flickor kan vara drabbade. Minst en till ska ha råkat ut för samma sak.

 

 

 

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/740719-13-aring-tog-sitt-liv-efter-utbredd-natmobbning

Jobbigt

Känns så jobbigt å skriva det här. Fick info att någon försökte få bort bloggen och hemsidan i natt. Men jag hoppas att när någon vill göra så här mot oss. Kan sluta vi försöker informera om mobbning . Många tycker det är roligt å känner igen sig att det inte är själva. Men snälla vi ber dig eller er.

Låt oss vara. Förlåt om vi trampade på en öm tå. Men att komma hem å fick info att någon har försökt att dra ner det känns jobbigt. Visst vi kan stänga det i dag. Men vi finns till för dig som läser det här.

 ser ni reklamen på höger & under sidan om ni känner för det så tryck på den. så får vi några ören för den. 

Alla kan göra något vi är starka tillsammans

Knapp

Vilket nummer blir det tycker ni ?  1 eller 2 ?

Nu få vi se vilka ni tycker som man ska skaffa till föreningen

Mobbade Victor orkade inte mer – tog sitt liv

Mobbade Victor orkade inte mer – tog sitt liv

 

Den 12 maj orkar inte Victor gå till skolan. Han orkar inte ens vara kvar i livet. När farfar hittar honom är det för sent. Vuxenvärldens svek är totalt i årets skolkommun 2009. Tanke. Omtanke. Mertanke. Smaka på de orden. Det är Lomma kommuns varumärke sedan ett år tillbaka. Eller "vårt yttre uttryck av vårt inre, Lommas själ", som kommunalråd Thomas Håkansson uttryckt saken. Närmare en halv miljon kronor fick kommunen hosta upp med för sin nya logga. "Bakgrunden till att vi gör detta", sa Thomas Håkansson då, "är de många utmärkelser som kommunen fått". Årets skolkommun är en av dessa. Det är inget märkvärdigt. Lomma har snott åt sig tre guldmedaljer på åtta år. Frågan är var kommunen hamnat om 11-åringars självmord räknades med i lärarförbundets statistik.
Det är dagen före jullovet, 2007. Fjärdeklassarna på Rutsborgsskolan håller omröstning i klassrummet. "Vem tycker att Victor är knäpp?" Det blir handuppräckning. Alla armar far i luften, utan undantag. Även Victors bästa vän räcker upp. När klassföreståndaren kommer in i rummet undrar hon vad som pågår. Hon får ett svar men gör inget åt saken. Varken då eller senare. På julafton några dagar senare kommer Victor inte ens ner från sitt rum till middagen med familj och släkt. Han oroar sig redan för skolstarten.
Pappa Johan har kämpat i åratal för att få skola och politiker att se och lyssna. Sonen Victor mobbas av skolkamraterna och nonchaleras av vuxenvärlden. En reaktion kommer först när pojkens myror i brallan förvandlas till ett destruktivt utåtagerande. Då agerar skolan och vuxenvärlden. Men inte genom att flytta mobbare eller ge Victor stöd. Utan genom att flytta honom till en alternativskola inför femte klass.
Där misshandlas han av en äldre elev efter en kort tid. Skolan lovar att det inte ska upprepas. Men Victor misshandlas igen, redan nästa skoldag. Efter ett par månader låser en kvinnlig lärare honom ute i novemberkylan. Utan skor och jacka. Läraren har hamnat i bråk med Victor och hon känner sig rädd.
Den kommande våren mår Victor så dåligt att han till och med slutar med sina fritidsaktiviteter. Han har varit med och vunnit Skånemästerskap i handboll med klubben Ankaret och tillhör de bästa schackspelarna i sin åldersgrupp i regionen. Men inget spelar längre någon roll för Victor. Han känner sig värdelös. Föraktad. Droppen kommer kanske när han deltar i en fotbollsmatch på sin gamla skola, men tvingas av plan av en lärare. Han tillhör ju inte längre. Victor berättar för sin pappa att han stått kvar vid sidan av planen och tittat på en lång stund. Men han berättar inte om sina känslor. Kanske är det då han bestämmer sig?
Den 12 maj ringer Victor till sin farfar. Han orkar inte gå till skolan i dag och vill inte vara ensam. Kan farfar komma över till huset och göra honom sällskap? Visst, han kommer. Som så många gånger förut när Victor mått dåligt. Men den här gången öppnar ingen dörren. Victor har hängt sig. Han blev elva år.

BORGEBY. "Jag saknar dig Victor. Jag tänker på dig varje dag. Vi ses. 6 månaders saknad." Det har gått ett halvt år sedan Victor dog. Vid graven på Borgeby kyrka finns meddelanden, blommor och ljus. Pappa Johan står och tittar på graven tillsammans med Victors farfar Jan. – Där nere ligger den lille kompisen. Vilken fasansfull tanke det är...
Victor blev blott elva år. En pojke som spred ljus de första levnadsåren. Han skrattade ofta och var väldigt aktiv. – Han hade svårt att koncentrera sig, men det är inte så ovanligt i den åldern. Rastlösheten var inget bekymmer, ansåg skolan. Så pappa Johan var inte orolig. Inte förrän han upplevde att sonen blev alltmer tyst och orolig. Först i årskurs tre förstod han att Victor mobbades. – Det var främst tre pojkar som inte var snälla. Victor var ovanligt stor för sin ålder. Men det hindrade inte plågoandarna. – Jag sa till honom att inte slåss. Eftersom han var stor och stark var det viktigt att vara snäll, säger farfar. Mobbningen eskalerade. Victors cykel punkterades ofta. En gång hade något hoppat sönder styret. – På Löddesnässkolan sa man att cykeln ramlat. Ingen ville se, säger Johan.
Lärarna tog inte Victors parti, snarare tvärtom. De tyckte att han blivit jobbig. Så småningom blev det en mobbningsutredning. – Den blev aldrig slutförd. Johan såg ingen annan utväg än att flytta Victor till Rutsborgsskolan. Det funkade bra ett tag, sedan blev Victor orolig igen. Han var då tio år. – Han sa att vissa elever inte var snälla. De frågade om han var efterbliven. Victor var tidigt utvecklad och på väg in i en förpubertet. – Han upplevde sig som stor och klumpig.
Till slut kom ett erbjudande om att flytta Victor till en specialskola med fyra lärare och bara fem barn. – Jag var desperat och önskade Victor lugn och ro. Men Victor blev slagen och hamnade i bråk med lärarna. – Han blev alltmer frustrerad och utåtagerade. Johan såg det som resultatet av en lång förnedring. – Till slut tappade han självbehärskningen. Jag måste vara ärlig och erkänna att han inte var lätt att handskas med i slutet. Johan sökte hjälp hos BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin. Victor ansågs normal och bollades tillbaka till skolan. Johan bad om hjälp med extern psykolog. Resurscentret sa nej. Den 12 maj i år fann farfar honom död i hemmet. – Jag blev så chockad att jag först inte insåg vad som hade hänt. I dag kämpar familjen, med en äldre bror, för att klara vardagen. – Ingen borde få uppleva detta. Varför fick Victor inte den hjälp han behövde?
Johan tror att skolorna kommer att förneka mobbning och måla upp honom som en rättshaverist. – Jag är bara en pappa som ville att mitt barn skulle må bra. Han förlåter mobbarna, men inte skolans svek. – Jag berättar för att det inte ska hända andra barn. Lomma kommun är anmäld till Skolinspektionen för hur man hanterat fallet. BUP är anmäld till Socialstyrelsen.

LEDARE. I går berättade vi i SKD om 11-årige Victor som tog sitt liv i desperation över den mobbning och det utanförskap han hamnat i i skolan i Lomma, som brukar stoltsera med att ha skolor i Sverigetoppen. Victors korta liv blev en tragedi, kvar står föräldrarna och andra anhöriga med sorgen och en skola och skolledning som måste ställa sig frågan varför de inte gjorde mer.
Det är ett trist faktum att mobbning förekommer i stor omfattning inom skolan. Alltför ofta sopas problemen under mattan. Lärare drar sig för att agera eftersom de fruktar konflikter, många skolledningar är för passiva, föräldrarna till mobbarna är alltför överslätande inför de egna barnens uppträdande och handlingsplanerna mot mobbning blir lätt bara pappersprodukter eller en läpparnas bekännelse.
Elvaårige Victor i Lomma var kanske inte något lätt barn att hantera vare sig för föräldrarna eller för skolan. Men skolan måste ha förmåga att snabbt identifiera när konflikter uppstår mellan elever och i värsta fall någon utsätts för mobbning för att han eller hon inte passar in i gemenskapen. När det gäller Victor finns rader av varningssignaler dokumenterade. Han hade hotat med att ta sitt liv och sagt att han inte vill leva längre. Men hans rop på hjälp togs aldrig riktigt på allvar.
Att motverka mobbning är svårt, bygger på engagemang, tydliga handlingsplaner och kräver resurser. Ytterst handlar det om politiska prioriteringar som kommunpolitikerna måste göra. Lomma kommun måste ställa sig frågan om den kunde gjort mer och agerat annorlunda för att inte Victor i förtvivlan skulle ta sitt liv.
Hans liv slutade i förtid, men var övertygad om att han inte är den enda som är mobbad i Lomma. Victor räddades inte men det finns andra mobbningsoffer för vilka talet om årets skolkommun känns som ett hån.

http://www.skanskan.se/article/20091209/NYHETER/712099993

från S 20 år

Sen jag var liten har jag blivit utsatt för våldtäkt av min egen pappa under många år. Idag är jag 20 år och jag har även blivit mobbad under hela min uppväxt då folk på nätet på skolan och på min fritid kallat mig för taskiga saker. Jag har även blivit psykiskt misshandlad om att jag inte kan något eller att jag inte duger med mera. Jag har tänkt tagit mitt liv flera gånger men aldrig gjort det för jag har tänkt. Jag är starkare än dom, dom ska inte vinna över mig. Och idag är jag stark och jag hjälper folk som har problem och behöver någon som lyssnar på dem eller bara finns där för dem. Jag pratar idag med runt 50 personer/dag om olika saker... Det är även många som jag inte känner och så som jag pratar med. Men pga att jag blivit utsatt för det jag har nämnt och även andra saker så har jag kunna gått vidare. Så jag vill säga till alla där ute som tror att det inte är värt att leva, GE ALDRIG UPP! VI ÄR STARKA TILLSAMMANS! Det är min berättelse...
Har även anmält händelsen med min pappa och det andra...

Hennes nya sång är ett ”fuck you” till nätmobbarna

Maria Mena sätter ner foten med sin singel: ”Det är inte okej”

Maria Mena ,27, tröttnade på elaka kommentarer på ­sociala medier.

Då skrev hon sin nya singel ”Fuck you” där hon berättar vad hon tycker om saken.

– Jag kände att någon måste sätta ner foten och säga att det inte är okej, säger hon.

”

INTE OKEJ” Norska sångerskan Maria Mena är aktiv på sociala medier, men vägrar acceptera näthat. ”Jag kände att någon måste sätta ner foten och säga att det inte är okej.

• 
  

Den norska popsångerskan Maria Mena slog ­igenom som 15-åring och har sedan dess sålt både guld och platina. Hon ­hoppade av skolan och ­satsade helt på musiken.

– Det var jätteroligt men när jag ser tillbaka på det var det väldigt speciellt, säger hon.

Led av anorexi

Hon är glad över att sociala medier, som Facebook, Twitter och Instagram inte fanns då. Under en period led hon av anorexi och ­bulimi och hon menar att det definitivt inte hade ­blivit bättre om hon hade mötts av elaka kommentarer genom datorskärmen.

– Jag är sådan som kan se hundra positiva kommenterar och en negativ och bara fokusera på den, säger ­Maria.

I dag står det tydligt på hennes Twitter att hon har nolltolerans mot nätmobbning.

– Jag kan inte kontrollera allt och även om jag blockerar och raderar kommentarer så går det inte att ta bort allt.

Det var när hon läste kommentarer på en av ­hennes låtar på You­tube som hon fick idén till nya singeln ”Fuck you” som handlar om just ­näthat.

– Jag kände att någon måste sätta ner foten och ­säga att det inte är okej. Då skrev jag helt enkelt en låt.

Twittrar med fansen

Maria väljer att använda sig av Twitter och liknande medier för att kunna få direkt­kontakt med fansen.

– Jag väljer ju själv att ­vara på sociala medier men tycker att alla ska ha sunt förnuft. Att man ska vara som i verkligheten och inte skriva saker som man inte ­skulle kunna säga face to ­face. Jag har funderat på vad det är för människor som sitter där ute och skriver elaka saker.

Hon tycker att näthat ­borde vara olagligt.

– Kanske kan jag plantera en liten tanke och så blir det debatt om det. Men det är inte min mening. För mig är det rätt och slätt en låt, ­säger Maria.

13-årig pojke räddades från självmord - efter bild på Instagram

Noah Brocklebank annonserade sitt självmord på Instagram. Då hörde tusentals främlingar av sig och visade sitt stöd. Det kan ha räddat livet på 13-åringen. måndag 11/3 14:47
"Fet", "ful", "loser". Efter år av mobbning fick Noah Brocklebank nog. Med ett foto på Instagram, föreställande flera skärsår på ena armen, meddelade 13-åringen: "Dag för planerat självmord: 8 februari, 2013, min födelsedag".
Noahs mamma, Karen Brocklebank, noterade inlägget och såg genast till att hennes son fick komma till ett sjukhus.
Men hjälpen stannade inte där.
"Förtroende för mänskligheten"
Efter att mamma Karen bett vänner och bekanta på Facebook att skicka uppmuntrande brev till Noah spred sig budskapet - på bred front. Främlingar från hela världen slöt upp och skickade brev för att visa sitt stöd - och efter drygt två veckor hade Noah mottagit över 2000 brev. En siffra som fortfarande ökar och har kommit att bli ett betydande stöd för Noah.






Källa: http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/740673-13-arig-pojke-raddades-fran-sjalvmord-efter-bild-pa-instagram

Lex Sarah-lag mot mobbning !

 

 

Hoppas att det här blir av :)

Känns roligt när man läste det här i tidningen!!

Läs de andra inläggen i bloggen  Dela bloggen är ni snälla !  !

14-årig flicka hängde sig i träd på grund av mobbning

Efter år av mobbning och trakasserier orkade inte 14-åriga Angel Green leva längre. Nu kan hennes självmord leda till en ny anti-mobbningslag i Indiana.
"Ni dödade mig varje dag", skrev hon i ett brev till sin klass. fredag 5/4 15:04

INDIANA. Den 5 mars lamslogs stora delar av Indiana av nyheten om att en 14-årig flicka hittats hängd i ett träd vid en busshållsplats.

– Hon hängde sig vid den platsen för att hennes mobbare skulle se henne, berättar Angel Greens mamma Danielle för WRTV.

Vill att klassen går på begravningen

Efter år av mobbning orkade Angel inte kämpa längre. Hon skrev ett brev till sin mamma och sina klasskamrater innan hon hängde sig själv i ett träd.

"Det var mobbning som dödade mig. Snälla, skipa rättvisa. PS. Jag skulle älska att ha hela årskurs åtta på min begravning", skrev hon i sitt självmordsbrev.

– De kallade henne för hora, slyna och otaliga andra ord. Och de sa att hon var värdelös, säger hennes mamma till WRTV.


Ur brevet
"Jag är väldigt ledsen att jag gjorde det här. Tro ALDRIG att det var ditt fel. För det är det inte. Jag älskar dig så mycket och jag kunde aldrig ha önskat mig en bättre mamma. Tack för att du tagit hand om mig, fött upp mig och älskat mig under de här 14 åren. Än en gång, jag är ledsen. Men mitt hjärta klarar inte av den här smärtan. Jag kommer att sakna dig så mycket".

hjälp oss å sprida sidan  

Läs om du är mot mobbning !!!

Viktigt Jag är mot mobbning därför dela jag den här Bloggen i min logg
är du mot mobbningen eller vet du vad mobbning gör mot folk läs bloggen här inne !
få upp ögonen mot mobbnigen
Var med och hjälp oss och sprida bloggen till era vänner.  Vi ska försöka lägga upp alla mobbnings berättelser. Så andra kan få veta hur man mår.


Så vi ber er här nere så finns det ett F tryck på det så delas det på eran logg på Facebook.

Lärare mobbade och kränkte elev

En lärare i Hässleholm har anmälts till Skolsinspektionen efter att upprepade gånger ha kränkt en elev. Läraren ska bland annat ha frågat andra elever hur de klarade av att umgås med flickan. fredag 1/3 14:22

HÄSSLEHOLM. Under lång tid utsattes den unga flickan för upprepade kränkningar av sin lärare. Nu har Skolinspektionen utrett ärendet och kräver att kommunen vidtar åtgärder för att säkerställa att läraren inte fortsätter att mobba eleven.

Läraren, som haft ett tydligt problem med eleven, har uttryckt sig nedlåtande och sarkastiskt vid ett flertal tillfällen. Läraren ska bland annat ha frågat andra elever hur de klarade av att umgås med flickan. När eleven klagade på skolmaten ska läraren ha sagt "hade du fått bestämma, hade du fortfarande ätit från mammas bröst"



Källa:  http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/739971-larare-mobbade-och-krankte-elev

Blev utfryst efter klubbytet – nu får han skadestånd

En 19-årig elev på hockeygymnasiet i Skellefteå bytte till fel klubb – och blev mobbad. Nu får han upprättelse – och kommunen straffas med böter. onsdag 3/4 16:12

SKELLEFTEÅ. En hockeyelev i Skellefteå bytte Skellefteå AIK mot Luleå Hockey, ett byte som inte uppskattades av hans klasskamrater på Skellefteå hockeygymnasium. Eleven blev utfryst och tvingades att byta om i ett ensamt omklädningsrum.

45 000 kronor i skadestånd

Hockeyspelarens föräldrar polisanmälde i december förra året Skellefteå kommun som nu ska betala 45 000 kronor i skadestånd, uppger SVT.


Källa:  http://nyheter24.se/sport/hockey/742519-blev-utfryst-efter-klubbytet-nu-far-han-skadestand

Mest psykiskt då

Jag blev mobbad mellan 1997-2002, från årskurs fyra till nio. Mest psykiskt då mina tidigare kompisar frös ut mig bara för att jag valde att umgås med någon de inte gillade, i femman blev jag hotad med stryk efter skolan av en högstadieelev så jag vågade inte gå hem, vi kontaktade rektorn om det och min lärare så jag fick hjälp den gången.
I högstadiet fick jag mitt skåp uppbrutet och de skrev bland annat ‘hora’, ‘fitta’, ‘lebb’ på skåpdörren så jag fick byta till en annan korridor där det hela tiden var en massa folk som gick förbi men det spelade ingen roll för jag blev fortfarande illa behandlad. På rasten en gång i nian kastade några killar isbollar med stenar i på mig så jag slutade gå ut på rasterna och fick gömma mig i biblioteket. Vi gick till rektorn flera gånger och försökte stoppa det men han förnekade att det fanns mobbning på den skolan.
Tack vare det som hände var jag nära att ta livet av mig, jag hade planerat att gå hem och ta en massa tabletter när jag var fjorton men en lärare räddade mitt liv den dagen så jag lyckades aldrig. Hon konfronterade mig och ville veta vad som hade hänt. Jag berättade precis som det var.
I gymnasiet bröt en rejäl depression ut eftersom jag insåg vad som verkligen hade hänt. Tidigare har jag mest trott att det bara var så att jag blev retad lite ibland.
Idag mår jag bättre men har svårt för att lita på folk eftersom jag är van vid att få höra skitsnack och rykten om mig som inte är sanna, så jag har svårt att riktigt kunna släppa någon nära mig. Det tog flera års terapi för att jag skulle komma över vad jag hade vart med om. // Anna

Fet Ful äcklig Jävla hora

Mobbning- min Historia!  *Karin*

 Fet... ful... äcklig... jävla hora... hoppas du blir våldtagen... gå och häng dig.. ingen gillar dig... gå och DÖ!

Fet... ful... äcklig... jävla hora... hoppas du blir våldtagen... gå och häng dig.. ingen gillar dig... gå och DÖ!

Jah... det är bara några få av dom ord och kommentarer jag får slängd över mig varje dag.. både på nätet och irl..

Många har varit emot mig för att jag kämpar för djuren och jag kämpar för det jag tror på..

Jag har alltid fått alla att tro att det som säger till mig inte smärtar ett dugg.. Men vad dom inte vet är att det dom säger och skriver tar hårdare än vad jag någonsin visat... Välkommna till den mörka sanningen bakom det fejkade leéndet...

Som 14 åring blev jag våldtagen utav en populär kille i skolan.. Eftersom jag var rädd att han skulle sprida rykten så höll jag tyst om våldtäkten...

Det gick till så här att han smsade till mig och frågade om jag ville träffa honom söndagen den 7/11-10

Vid 17 tiden på söndagen gick jag till honom..

Vi satt först och pratade en stund.. tills vi gick till hans rum, där jag satte mig på sängkanten, han satte sig brevid och vi började kyssas..

Efter ett tag började han ta på mig, för varje gång jag viftade bort honom så blev han mer och mer våldsam..

När jag reste mig för att gå därifrån så högg han tag i min vänster arm och drog ner mig i sängen..

Han slet av kläderna, jag skrek nej och bad honom sluta tills jag insåg att det var försent..

Resten av våldtäkten låg jag helt tyst...

I 45 minuter höll han på... och under hela våldtäkten höll han så hårt runt mina handleder att jag fick blåmärken..

När han var klar drog jag på mig kläderna han slitit av mig... Jag gick därifrån utan att säga ett ord..

Jag var ute och virrade runt i samhället i flera timmar.. när jag väl kom hem.. gick jag direkt upp i min säng och la mig.. gråtandes och undrade vad jag gjort för fel..

Jag kände mig.. smutsig.. oren.. och äcklig... Den natten sov jag ingenting.. dagen efter i skolan var jag tvungen att stå ut med att se honom..

Vi hade ett grupparbete tillsammans och han gav mig det där.. leendet hela tiden... Leendet som sa: Du är körd!

Jag berättade aldrig för någon om våldtäkten.. inte ens för mina föräldrar, inte ens för min allra bästa vän..

Men ca 3 veckor efter att jag blivit våldtagen började hela klassen ignorera mig, ingen pratade med mig, jag förstod inte varför... men sen fick jag svaret... Han hade sagt till alla att jag var den som ville ligga med honom.. Jag blev klassad som en hora för hela skolan.

Jag fick stå ut massor av trakasserande ord.. Men det var först efter sommarlovet när nian började som det hela blev värre..

Efter att min släkting gått bort i en tragisk arbetsolycka försvann dom sista vännerna i klassen..

Jag hade EN kvar.. och det var min gud syster Linda....

Den 12.e Januari 2012 Linda var sjuk och jag var tvungen att gå hem själv efter skolan, och det var då som jag blev påhoppad och misshandlad för första gången...

Jag var själv hemma den dagen.. så jag hann tvätta bort blodet och gömma blåmärkerna innan någon kom hem.

Jag berättade aldrig något om vad som hände i skolan.

Ingen brydde sig om att fråga eftersom jag umgicks så mycket med Linda och eftersom jag hela tiden fejkade min glädje.

När smärtan blev för mycket så började jag skära mig för jag hade hört att det hjälpte..

Jag fick sen höra ord som '' fet, ful, äckliga jävla hora, skabb, DÖ, fan banta ditt fetto, gå med i biggerst loser''

Den 13 Juni 2012 fick jag symtom på Anorexia....

När 1.an började hoppades jag på en ny start, ett nytt liv... ingen mer mobbning, inga mer övergrepp allt hemskt skulle bara fösvinna..

Jag hade över sommaren haft ett uppehåll ifrån att skära mig.

Och när 1.an började så gick jag upp mycket i vikt och allt var helt underbart!

Till söndagen vecka 37... då jag var så dum att jag gick med på att träffa en kille som jag inte kände..

Han tafsade på mig.. och han försökte ligga med mig.. men hans telefon började ringa och han var tvungen att avbryta..

Senare började alla gamla mobbare jag haft i 8.an och 9.an hitta mig på facebook, msn, bloggen, twitter, youtube.

Dom skrev dom fulaste mailen och kommentarerna jag varit med om..

Jag blockerade ALLA från min gamla skola på facebook, tog bort min msn och min twitter, la ner min gamla blogg och började blogga här på min nuvarande blogg, och bytte youtube konto..

Men sen upptäckte dom sms... och mobilerna..

Dom började bomba mig med trakasserier på sms och telefonsamtal.

Det var då som jag började skära mig igen..

I samband med att alla drog igång igen så blev jag dissad av min enda vän...Linda.. hon lämnade mig för en av killarna som varit värst nu den senaste tiden...

Veckan innan jul.... då helt plötsligt började min nya klass att ignorera mig och min närmsta vän...

Dom har ignorerat oss sen dess.. dom tystnar när vi kommer och skrattar när vi gått förbi...

Under jullovet träffade jag en gammal killkompis som jag blev tsm med.. Men det visade sig att allt han ville ha var sex...

för några veckor sedan fick jag reda på att han tagit bilder på mig... Den kvällen han tvingat mig till sex...

klockan 18.14 måndag vecka 9 2013 får jag ett sms ifrån honom där det står: Då var bilderna uppladdade!

Hela min värld rasade samman... trappan jag var påväg upp för rasade igen och jag föll... jag föll handlöst emot ett bottenlöst helvete...

Jag har varit utsatt för psykisk och fysisk mobbning sen 3 år tillbaka...

Jag har varit nära på att ge upp många gånger och vid ett flertal tillfällen har jag försökt begå självmord...

Min nya vän har lärt mig mycket.. Hon vet allt om mig och hon vet vad jag går igenom..

Hon har som sagt lärt mig mycket, men det som verkligen berör mig är att hon har lärt mig att det spelar ingen roll hur hopplöst allt ser ut...

Allt har ett slut...

Även den djupaste... mest plågsamma smärta... har ett slut... 

// Karin. 


Tryck här under på F så delar du det här på din facebook
Sprid vidare !