Jag blev mobbad mellan 1997-2002, från årskurs fyra
till nio. Mest psykiskt då mina tidigare kompisar frös ut mig bara
för att jag valde att umgås med någon de inte gillade, i femman blev
jag hotad med stryk efter skolan av en hög stadieelev så jag vågade
inte gå hem, vi kontaktade rektorn om det och min lärare så jag fick
hjälp den gången.
I högstadiet fick jag mitt skåp uppbrutet och de skrev bland annat
'hora', 'fitta', 'lebb' på skåpdörren så jag fick byta till en annan
korridor där det hela tiden var en massa folk som gick förbi men det
spelade ingen roll för jag blev fortfarande illa behandlad. På rasten
en gång i nian kastade några killar is bollar med stenar i på mig så
jag slutade gå ut på rasterna och fick gömma mig i biblioteket. Vi
gick till rektorn flera gånger och försökte stoppa det men han
förnekade att det fanns mobbning på den skolan.
Tack vare det som hände var jag nära att ta livet av mig, jag hade
planerat att gå hem och ta en massa tabletter när jag var fjorton men en
lärare räddade mitt liv den dagen så jag lyckades aldrig. Hon
konfronterade mig och ville veta vad som hade hänt. Jag berättade precis
som det var.
I gymnasiet bröt en rejäl depression ut eftersom jag insåg vad som
verkligen hade hänt. Tidigare har jag mest trott att det bara var så att
jag blev retad lite ibland.
Idag mår jag bättre men har svårt för att lita på folk eftersom jag är
van vid att få höra skitsnack och rykten om mig som inte är sanna, så
jag har svårt att riktigt kunna släppa någon nära mig. Det tog
flera års terapi för att jag skulle komma över vad jag hade vart med
om.
